Somalia

KartaSTATSSKICK: Republik. Somalia har ingen fungerande centralregering sedan den förre presidenten Mohamed Siad Barre störtades den 27 januari 1991.
YTA: 637 660 km2 (nästan lika stort som Norge och Finland tillsammans).
FOLKMÄNGD: 8 milj.
BEFOLKNINGSTILLVÄXT: 3.1 % (1990)
SJÄLVSTÄNDIGHETSDAG: 1 juli 1960 (efter en sammanslagning av Brittiska och Italienska Somaliland).
HUVUDSTAD: Mogadishu.
ETNISKA GRUPPER: Somalier 85 %; bantu och mindre arabiska, asiatiska och europeiska minoriteter 15 %.
SPRÅK: Somali (officiellt): arabiska, italienska, engelska och etniska språk.
RELIGION: Muslimer (sunni); kristen minoritet i söder.
NATURRESURSER: Uran, outnyttjade reserver av järnmalm, bauxit, koppar och salt.
BNP: Jordbruk 60 % (varav boskapsskötsel 40 %), industri 10 %, tjänstesektor 30 % (uppsk. 1995).
TILLVÄXT (BNP): Inga uppgifter.
HDI: Inga uppgifter.
STATS- OCH NATIONALITETSNAMN: Svenska: Somalia – somalier – somalisk. Engelska: Somalia – Somali(s) – Somali.

Förhistorisk tid
För 10 000 år sedan levde kushiter på den afrikanska sidan av Röda havet. Samtidigt levde svarta afrikanska folk i Västafrika, pygméer i centrala Afrika och bushmän i östra och södra Afrika. Kushiterna kom alltså tidigt till Afrika.

Det är ett semitiskt folk som ursprungligen kom från den Arabiska halvön och från andra platser i Mellersta Östern. Man kan säga att de är ett "afrikaniserat" asiatiskt folk och därför brukar man idag hellre tala om afro-asiater än om semiter1.

Bosättning och ursprung
På 700-talet började arabiska stammar att kolonisera kustområden utmed Adenviken på den afrikanska sidan och de etablerade ett sultanat där. Somalierna kom från Jemen och invandrade på 1300- talet. Klanen var deras dominerande sociala och politiska organisation. Idag består Somalia av sex stora klangrupper: Dir, Ishaaq, Hawiye, Daarood, Digil och Rahanweyn. Varje grupp består av ett antal underklaner. Somaliernas solidaritet riktar sig främst mot klanen och dess medlemmar. Rivalitet mellan klanerna har nästan alltid förekommit i Somalia. Den främsta anledningen är konkurrensen om betesmark och vatten. Somalierna är ett nomadiserande folk med stora boskapshjordar (kor, kameler, får och getter) och de har stort behov av betesmarker och tillgång till vatten.

Tre kolonier bildade Somalia
Före självständigheten hette landet Somaliland och bestod av Italienska Somaliland i söder, Brittiska Somaliland i norr och Franska Somaliland i nordväst. Italienska och Brittiska Somaliland gick samman och bildade Somalia, medan Franska Somaliland blev självständigt under namnet Djibouti.

Strategiskt läge
Somalias strategiska läge vid Adenviken gjorde att det snart drogs in i det kalla kriget. President Abdirashid Ali Shermarke mördades 1969 och generalen Mohamed Siad Barre grep makten. Han införde ett diktatoriskt styrelseskick, ”vetenskaplig socialism”, och allierade sig med Sovjetunionen som i gengäld stödde Somalia med vapen att användas mot fienden Etiopien.

1974 störtades kejsaren Haile Selassie och marxister tog makten. Några år senare, 1977, anföll Västa Somaliska Frihetsfronten Etiopien via Ogaden-regionen. Med hjälp av Kuba och Sovjetunionen, som gjorde en skarp politisk böj, återtog Etiopien Ogaden i april 1978. Detta krig blev inledningen till en period av stor instabilitet i Somalia.

Siad Barre flyr
På 1980-talet hade olika klaner bildat militanta grupper i opposition mot Siad Barres regim. De slogs ner brutalt. Men 1991 hade de vuxit sig så starka att de kunde inta Mogadishu, och Siad Barre flydde landet. Men ingen central statsledning som kunde accepteras av alla klanerna kunde bildas. I stället tog s.k. krigsherrar makten över olika geografiska områden i maskopi med klanerna som levde i dessa områden. Krigsherrarna ville ha så stora områden som möjligt och de kom i konflikt med varandra. Inbördeskrig bröt ut. En av de mest inflytelserika krigsherrarna var generalen Mohamed Farah Aydiid.

Den USA-ledda militära operation misslyckas
Livsmedelsituationen i landet blev kritisk. FN grep in men distributionen av förnödenheter hindrades av krigsherrarna. I december 1992 gick en USA-ledd koalitionsstyrka (UNITAF) på 30 000 man in i landet för att öppna upp livsmedelskorridorer och avväpna de somaliska krigsherrarna.

Amiral Howe, chef för styrkan, utfärdade en arresteringsorder för att gripa Aydiid och flera specialenheter letade efter honom. Men han undkom gång på gång och sköt dessutom ner amerikanska helikoptrar, och de dödade amerikanska soldaternas kroppar vanhelgades inför miljontals TV-tittare världen över.

Den militära operationen räddade många liv genom livsmedelsdistributionen men misslyckades samtidigt med andra avgörande målsättningar, som t.ex. avväpningen av krigsherrarna och att skapa förutsättningar för en fredlig utveckling i landet.

Efter det att de sista FN-trupperna lämnat Somalia den 3 mars 1995 har klankrigen fortsatt. Aydiid dog den 2 augusti 1996 av skottskador och hans son, en f.d. amerikansk marinsoldat, Hussein Muhamed Farah Aydiid, tog hans plats.

Somalias sönderfall
I maj 1991 utropade f.d. Brittiska Somaliland sin självständighet och antog namnet Somaliland. Ingen utländsk regering har hittills erkänt denna statsbildning. Sen ”självständigheten” har det varit relativt lugnt i området. ”President” är den f.d. somaliske premiärministern Mohamed Ibrahim Egal. Det bor cirka 3 miljoner människor i Somaliland och parlamentet och presidenten har utsetts av representanter från de olika klanerna.

I nordöst, i Puntland har en liknande utveckling ägt rum. Men Puntland har inte utropat någon självständighet från Somalia. I stället kallar de sig ”en självstyrande region” och föredrar att återförenas med Somalia. Omkring 2 miljoner människor bor i Puntland. Även här finns ett parlament och en president som är utsedd av representanter för de olika klanerna.

Somalisk övergångsregering
På hösten 2000 bildades i Djibouti en somalisk övergångsregering. Den drivande kraften var Djiboutis president Ismael Omar Guelleh. Övergångsregeringen vann snabbt internationellt erkännande men krigsherrarna och vissa andra aktörer satte sig på tvären; de ville inte ge upp sina maktpositioner. De bildade i stället i Addis Abeba Somalias försonings- och återuppbyggnadsråd (SRRC).

Webbtips/källor:
http://www.odci.gov/cia/publications/pubs.html; http://www.fco.gov.uk/news/dynpage.asp?Page=10055&Theme=16;
http://allafrica.com/somalia/;

Maren, Michael (1997): The Road to Hell, The Ravaging Effects of Foreign Aid and International Charity, New York.
Bra Böcker (1994): Nationalencyklopedin, Höganäs
Esplund, Görel: Fredsfördrag kan inte ena Somalia, Omvärlden 8, 2000

Se också: Djibouti, Etiopien.

[1] Se DR Kongo om myten om Noas söner Sem, Ham och Jafet.