Mauritius

KartaSTATSSKICK: Republik.
YTA: 2040 km2. Rodrigues 110 km2 (betydligt mindre än Luxemburg).
FOLKMÄNGD: 1.2 milj.
BEFOLKNINGSTILLVÄXT: 0,9 % (uppsk. 2001).
SJÄLVSTÄNDIGHETSDAG: 12 mars 1968 (från Storbritannien).
HUVUDSTAD: Port Louis.
ETNISKA GRUPPER: Indo-mauritier (indier, pakistanier, tamiler) 68 %, kreoler (afro-mauritier) 27 %, sino-mauritier 3 %, franko-mauritier 2 %.
SPRÅK: Engelska (officiellt), kreol (franskbaserad), franska, hindi, urdu, tamil m.fl.
RELIGION: Hinduism 52 %, kristna 28 %, islam 17 %, övriga 3 %.
NATURRESURSER: Jordbruksmark, vatten, stränder, vacker natur.
BNP: Jordbruk 6 %, industri 33 %, tjänstesektor 61 % (1999).
TILLVÄXT BNP: 5.2 % (uppsk. 2001)
HDI (2000): 0,761 (71/174).
STATS- OCH NATIONALITETSNAMN: Svenska: Mauritius – mauritier – mauritisk. Engelska: Mauritius – Mauritian(s) – Mauritian.

De första besökarna
Som på många andra håll i Afrika var portugiserna först på plats. Domingos Fernandez Pereira landsteg på Mauritius omkring 1511 och fann ön helt obebodd, och det fanns inte heller några tecken på att ön någonsin skulle ha varit befolkad. Däremot tror man att arabiska och malaysiska sjöfarare passerat ön tidigare, eftersom den är markerad på ett sjökort från 1502.

KOLONIALPERIODEN
Holländarna
Portugiserna var inte heller intresserade av ön utan lämnade den åt sitt öde. Ingen tycks ha brytt sig om den på närmare hundra år. 1598 kom holländarna dit under ledning av amiralen Wybrand van Warwyck. Det var han som döpte ön till Mauritius efter prins Maurice av Orange-Nassau.

Det dröjde innan holländarna började kolonisera ön. Först 1638 gjorde man ett allvarligt försök att få dit nybyggare men de stannade bara tjugo år, sen gav de sig iväg igen. De införde sockerrörsodling, tamdjur och rådjur. Enligt legenden var det en råttpest som fick holländarna att definitivt lämna ön 1710 men det var snarare dålig lönsamhet som fick dem att ge sig iväg.

Fransmännen
Fem år senare, i september 1715, kom franska fartyg till ön under befäl av Guillaume Dufresne D’Arsal och han gjorde anspråk på ön för Frankrikes räkning. Han döpte om den till Île de France. Men det var först när den aktive franske guvernören Mahé de La Bourdonnais tog befälet över ön 1735 som den började utvecklas.

Han inledde med att anlägga plantager. För det krävdes arbetskraft och det fanns inte tillgängligt på ön. Då begärde Frankrike av kungen i Kilwa (Tanzania) att få importera slavar vilket han gick med på. Och på så vis kom afrikaner till ön. Även Madagaskar försåg Mauritius med slavar. La Bourdonnais grundade också Port Luis som han gjorde till en viktig örlogsbas och centrum för skeppsbyggeri. Hans namn nämns fortfarande med aktning på ön.

Den fransk-brittiska koloniala rivaliteten förekom praktiskt taget över hela världen. I den andan attackerade franska sjörövare brittiska handelsfartyg i vattnet runt Mauritius på väg till eller från Indien. Dessa sjörövare var mycket framgångsrika och ställde till stort besvär för britterna, som hade gjort flera försök att övermanna dem men misslyckats. Men i december 1810 attackerade britterna från Rodrigues som de hade tagit året innan, och fransmännen tvingades att kapitulera.

Efter de stora sjöslagen vid Aboukirbukten  (1798) och Trafalgar (1805) blev Storbritannien den största sjömakten i världen och britterna kunde ganska obehindrat åka omkring på världshaven och lägga beslag på öar och territorier som de ville ha.

Britterna
En av de öar de definitivt ville ha var Île de France. Det var framförallt örlogsbasen där som britterna ville komma åt och som de ansåg vara den bästa i Indiska oceanen. Parisfördraget 1814 bekräftade erövringen. Engelsmännen döpte om ön till Mauritius, och gjorde den till en brittisk kronkoloni. I fördraget ingick att öns befolkning skulle få behålla det franska språket, kulturen, och religion som tidigare.

Den brittiske guvernören Robert Farquhar inledde en förnyelseperiod i öns historia. De mest dramatiska sociala och ekonomiska förändringarna kom till följd av slaveriets avskaffande 1835. Plantageägarna kompenserades med två miljoner pund sterling för sina förluster av slavar. Förlusten av slavar ersatte de genom att importera kontraktsarbetare från Indien på mycket fördelaktiga villkor. Så många av dessa kontraktsarbetare stannade kvar i landet efter kontraktstidens slut att deras antal påverkade öns befolkningsstruktur, och det är anledningen till att indo-mauritierna idag är i majoritet på ön.

SJÄLVSTÄNDIGHET
Mauritius självständighet förhandlades fram via flera konstitutionella konferenser i London med början i mitten på 1950-talet. Den 12 mars 1968 halades Union Jack i Port Louis och Mauritius blev en självständig stat inom samväldet med Sir Ramgoolam från arbetarpartiet, Parti travailliste mauricien (PTM), som premiärminister och den brittiska drottningen som statsöverhuvud.

Tretton år senare ersattes Ramgoolam av en koalition mellan det vänsterradikala Mouvement Militant Mauricien (MMM) och socialistpartiet Mouvement Socialiste Mauricien (MSM). Det var en koalition som knakade i fogarna under hela regeringsperioden.
Den 12 mars 1992 blev Mauritius republik. Sir Ramgoolams sonson, Navin Ramgoolam, var framgångsrik vid valurnorna 1995 och ledde landet fram till år 2000, då en allians mellan MSM (Anerood Jugnauth) och MMM (Paul Bérenger) vann valen. Anerood Jugnauth kommer att vara premiärminister fram till 2003, då Paul Bérenger tar över och blir därmed den första icke-hinduen på premiärministerposten efter självständigheten.

Mauritius är medlem både i samväldet och i de frankofona ländernas samarbetsorganisation. Geografiskt och politiskt hör Mauritius hemma i Afrika, men de etniska och kulturella banden med Asien är mycket starka.

Social hierarki
Befolkningsstrukturen på Mauritius har varit komplicerad och är så fortfarande därför att man har accepterat en social stratifiering som har drag av det indiska kastsystemet att växa fram på etnisk grund. Den var mycket mera markant för ett tiotal år sedan men är fortfarande en realitet.

Det innebär att
• engelsmän innehar de högsta tjänsterna inom den statliga administrationen
• fransmän äger och driver plantager
• kreoler har de lägsta tjänsterna
• indiska muslimer och kineser sköter detaljhandeln
• hinduer är småbrukare
• indier är lantarbetare

Dessutom finns det nu en mycket rik hinduisk elit.

En sådan skiktning har inbyggda etniska konflikter och det ska inte mycket till för att tända gnistan. Så skedde i februari 1999 då en populär kreolmusiker avled i polishäktet. Upplopp bröt ut och kreoler attackerade de rika hinduerna. Oroligheterna fortsatte i maj månad och flera byggnader stacks i brand och människor omkom.

Ekonomin
Ekonomiskt har Mauritius varit framgångsrikt och man har haft en hel del år med en tillväxt på 6 à 7 %. Det är framförallt turism, finansiella tjänster (banker), och export av socker och textilprodukter som utgör grunden för ekonomin. Sockerrör odlas t.ex. på nästan 90 % av jordbruksmarken och svarar för 25 % av exportinkomsterna. HDI-indexet antyder att man investerat i den sociala sektorn. Mauritius har också lyckats diversifiera sin ekonomi och komma bort från det ensidiga beroendet som en plantageekonomi innebär.

Webbtips/källor:
http://www.odci.gov/cia/publications/pubs.html;
http://www.fco.gov.uk/news/dynpage.asp?Page=10027&Theme=16;
http://www.francophonie.org; http://www.ethnologue.com;

Grove, A. T. (1978): Africa, Oxford.
Davidson, Basil (1984): Afrika, en kontinents historia, Bonnier Fakta.
Jeune Afrique 1969, Afrique sommaire 1969, Paris
Chamberlaine, Muriel E. (2000): Formation of the European Empires 1488-1920, England.