Marocko

KartaSTATSSKICK: Monarki.
YTA: 446 550 km2 (som Sverige).
FOLKMÄNGD: 31 milj.
BEFOLKNINGSTILLVÄXT: 1.7 % (uppsk. 2001).
SJÄLVSTÄNDIGHETSDAG: 2 mars 1956 (från Frankrike och Spanien).
HUVUDSTAD: Rabat.
ETNISKA GRUPPER: Araber 75%, berber 25%.
SPRÅK: Arabiska (officiellt), berberspråk eller dialekter (tamazight [Atlasbergen], rif, [Rifbergen], chleuh [söder]).
RELIGION: Islam 99 %, kristna och judar 1 %.
NATURRESURSER: Fosfat, guld, järnmalm, mangan, bly, zink, fisk, salt m.m.
BNP: Jordbruk 16 %, industri 30 %, tjänstesektor 54 %.
TILLVÄXT (BNP): 5 % (uppsk. 2001).
HDI: 0,589 (124/174).
STATS- OCH NATIONALI-TETSNAMN: Svenska: Marocko – marockan – marockansk. Engelska: (officiellt) Kingdom of Morocco, (oftast) Morocco – Moroccan(s) – Moroccan. Arabiska: al-Maghrib al-Aqsa (dvs. längst bort i väster).

Förhistorisk tid
Området där det moderna Marocko nu ligger har en lång historia. Omkring 7–8000 år f.Kr. kom troligen berbernas förfäder österifrån och slog sig ner utmed kusten. Ungefär vid vår tideräknings början fanns grupper av berber i norra delarna av landet. Berberna, bestående av framförallt de tre grupperna Sanhaja, Masmouda och Zenata, räknas därför som Marockos ursprungsbefolkning.

År 42 e. Kr. blev Marocko en romersk provins och kallades då Mauretania Tingitana (Tingis = Tanger). Romarna drog sig tillbaka år 253 och berberna utvidgade sin kontroll. I slutet på 420-talet invaderade germanska vandaler landet och ungefär hundra år senare tog det bysantinska riket kontroll över de marockanska kustområdena.

Islamisering och enande
Det som för all framtid skulle komma att förändra Marocko var den islamska inmarschen i slutet på 600-talet. Då besegrades berberna och islamiseringen tog sin början. Mot slutet av 700-talet tillkom den första arabiska statsbildningen under araben Idriss I. Den idrissidiska dynastin enade och grundade landet. På 900-talet föll statsbildningen emellertid sönder igen och befolkningen återgick till sina ursprungliga stamgrupperingar.
Men almoraviderna, den första berberdynastin (Sanhaja), lyckades i mitten på 1000-talet återetablera en central kungamakt under Youssef Ben Tachfine. Under de följande seklerna tog och förlorade olika dynastier makten.

Kolonial kohandel
Spanien har haft ekonomiska och politiska relationer med Marocko sedan början på 1500-talet. Men från mitten av 1800-talet började även Frankrike, Tyskland och Storbritannien att tydligt visa sitt intresse för Marocko. Det slutade med att Marocko delades i en fransk och en spansk intressesfär. 1904 hade Storbritannien och Spanien gjort en ”kolonial kohandel” med Frankrike som i stort sätt gav Frankrike fria händer i Marocko. Det oroade Tyskland och 1905 - 06 uppkom den s.k. Marockokrisen.

Kejsar Vilhelm II besökte Tanger i mars 1905 för att hävda tyska intressen gentemot den allt starkare franska inblandningen i sultanatet Marockos ekonomiska och politiska liv. Krisen resulterade i en konferens i Algecira (Spanien) den 16 januari 1906. Den blev ett bakslag för Tyskland, och Frankrikes ställning i Marocko befästes. Till slut blev sultanens ställning ohållbar och 1912 skrev han under Fördraget i Fez som gjorde större delen av landet till ett franskt protektorat. Den spanska zonen förblev i Spaniens händer.

Självständighet med kung Hassan II
Motståndet mot kolonialherrarna kom nästan omedelbart och det låg och malde tills det blossade upp med förnyad kraft under andra världskriget, då det mynnade ut i att Istiqlal – ett politiskt parti med självständighet som främsta målsättning – bildades 1943. Inom ramen för sin nya politik gentemot kolonierna (loi cadre), påskyndad av det pågående inbördeskriget i Algeriet, skrev Frankrike under ett avtal i mars 1956 som gav Marocko full självständighet över den franska zonen, och i april månad gjorde Spanien samma sak för den spanska zonen med undantag av enklaverna Ceuta och Melilla.

Kung Hassan II, som härstammade från alaoui-dynastin, styrde Marocko från 1961 till 1999. Han var en autokrat som gick hårt åt den inhemska oppositionen trots att landet till det yttre föreföll vara demokratiskt och fritt. Vid hans död 1999 tog sonen över tronen.

Kung Mohammed VI efterträdde sin far
Som HDI-indexet visar har Marocko gjort framsteg både ekonomiskt, socialt och politiskt. Man har haft mycket goda relationer med västvärlden och under ”Operation ökenstorm” (Kuwaitkriget), deltog Marocko med en liten styrka på västalliansens sida.

Marocko gör anspråk på Västsahara eller f.d. Spanska Sahara som, menar de, kom under marockansk överhöghet under Saadians-dynastin på 1500-talet. 1975 ledde kung Hassam en spektakulär marsch med 350 000 människor, ”den gröna marschen” söderut och in i dåvarande Spanska Sahara för att åter hävda marockansk överhöghet över området. Spanien gav vika (general Franco låg för döden vid tillfället), men frihetsrörelsen Polisario grundades med stöd från Algeriet och Libyen. Gerillakrig bröt ut.

Muren
1980 började Marocko bygga en förstärkt mur runt det område som man gjorde anspråk på. Den muren stod färdig i slutet på 1980-talet och är inte mindre än 2092 km lång! När Organisationen för Afrikas enhet (nu Afrikanska unionen) erbjöd Polisario särskilt medlemskap 1984, lämnade Marocko organisationen.
Marocko har förlorat internationell prestige över sitt agerande vis-á-vis Västsahara, som man ockuperat och vars resurser man nu grovt exploaterar. Det var framförallt kung Hassan II:s idé om ett ”Stor-Marocko” som hindrade alla lösningar som FN och andra inblandade föreslog.

Moskén
Ett annat stort byggprojekt som kung Hassan II genomförde var byggandet av Hassan II Moskén i Casablanca 1988-1993. Det är en mycket stor moské som kan rymma 80 000 personer och esplanaden framför den utbreder sig över 30 000 m2. Byggkostnaderna beräknas ligga mellan 500 miljoner och 1 miljard US dollar.

Anledningen till byggandet var att kung Hassam II, som till följd av sin härstamning gett sig titeln ”de trognas härförare”, ville förverkliga en passus i Koranen (sura 11:9): ”Han är ock den, som skapat himlarna och jorden på sex dagar, i det hans tron stod ovan vattnet, för att han skulle pröva eder, vem av eder handlar bäst”. Det är alltså den markerade passusen som kung Hassan ville förverkliga med sin moské. Därför ligger den i Casablanca, vid havet, och den kallas också ”den flytande moskén”.

Byggandet av moskén fick inte bara ekonomiska konsekvenser genom den särskilda skatt som utdebiterades, utan också politiska. Den tillåtna oppositionen tycks ha använt tillfället för att tvinga fram konstitutionella förändringar. Författningen ändrades nämligen i snabb takt 1992 och igen 1996. Dessa förändringar resulterade i att fler oppositionspartier tilläts verka i landet.

Allmänna val
Den 27 september 2002 hölls parlamentsval till den lägre kammaren i Marocko. Under tidigare val har valfusk varit vanligt. Inför årets val hade man infört nya vallagar och ett nytt röstningssystem. Kungen lovade dessutom att han själv inte skulle lägga sig i valet, som hans far hade för vana att göra. Tjugosex partier deltog i valet och det är risk för en viss parlamentarisk splittring. Kvinnorna har fått en garanterad representation med 30 av de 325 platserna i parlamentet. Därmed tar Marocko ledningen i arabvärlden vad gäller kvinno-representation i parlamentet.

Ekonomi
Marockos ekonomi har förbättrats efter att landet genomgått beska program för struktur-anpassning som IMF, Världsbanken och Parisklubben förordat. Landet har en betydande mineralsektor som är ledande när det gäller att dra in utländsk valuta. Den inbegriper bl.a. råolja, som nyligen upptäckts; fosfat, som efter jordbruksprodukter är den största exportvaran och som används för tillverkning av konstgödsel inom landet. Nya guldfyndigheter har upptäckts i Akka. Exploateringen sker tillsammans med utländska bolag.

Webbtips/källor:
http://www.lexicorient.com; http://www-ibru.dur.ac.uk/
http://www.odci.gov/cia/publications/pubs.html;
http://www.un.org./Depts/Cartographic/english/htmain.htm;

Enwezor, Okwui/red/(2001): The Short Century, Independence and Liberation Movements in Africa 1945-1994, Prestel.
Koranen, Översatt av K. V. Zetterstéen, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1917.
Holliday, Jane (1988): Morocco, Blue Guide, London.

Se också: Västsahara, Mauretanien, Algeriet